Bli en kärleksfull förälder åt dig själv

Det finns en tro på att vi runt 20-årsåldern blir vuxna en gång för alla och lämnar barndomen bakom oss. Men riktigt så enkelt är det inte för alla, om ens för någon. Det lilla barn vi en gång var finns genom livet kvar inom oss. Att lära sig ”höra” hen kan hjälpa dig att förstå dig själv bättre och ta hand om dig själv mer kärleksfullt så att du kan känna dig tryggare i livet.  

Rädslor, smärtor, längtan och otillfredsställda behov från barndomen följer med oss upp i vuxenlivet och kan ”spöka” i vårt inre hela våra liv. Det vi kan göra för vårt lilla inre barn är att utveckla ett kärleksfullt föräldraskap till oss själva. Ett sådant föräldraskap som vi kanske alltid längtat efter. Där vi känner oss sedda, hörda och omhändertagna.

Det är inte ovanligt att vuxna har inre förhållningssätt till sig själva som påverkar negativt. Kanske är man väldigt kritiskt mot sig själv, kanske tar man inte hand om sin hälsa ordentligt eller kanske har man svårt att säga nej. Oavsett vilket så är de förhållningssätt man har till sig själv som vuxen något som man oftast lärt sig redan som barn. Har man haft föräldrar som inte kunnat ge stöd inom vissa områden är det ofta just där man själv brister i relationen till sig själv. Ingen förälder är perfekt, så lite smått kantstötta är de flesta av oss. Men en del av oss har haft det så svårt att det fått stora konsekvenser för vår självkänsla. Det är dock aldrig försent att göra något åt det och förändra hur man ser på sig själv och tar hand om sig själv.

Ett barn som har en trygg barndom utvecklar automatiskt ett inre föräldraskap till sig själv under sin uppväxt. Det integrerar sin mamma och pappas omhändertagande, och lär sig hur man gör för att lyssna på sig själv, bekräfta sig själv, trösta sig själv och så vidare. Men människor som inte blivit väl omhändertagna när de var små har inte kunnat utveckla ett sådant inre stöd. Ofta har man istället integrerat den försummelse eller de övergrepp man varit utsatt för, och behandlar sig själv likadant som ens föräldrar gjorde när man var barn. Samtidigt finns en inre längtan om att bli just omhändertagen, bekräftad och älskad.

Tyvärr är det så att man aldrig kan göra om sin barndom. Den är förbi. Det kan låta hårt och kännas sorgligt, men faktum är att du aldrig kan få precis det som dina föräldrar borde ha gett dig, eftersom du inte är ett barn längre. Det du kan göra är att sörja det du inte fick och utveckla ett inre föräldraskap där du själv börjar ge dig det du saknat och fortfarande behöver. Det finns nämligen ingen annan väg än att själv göra jobbet.

Kräver från andra sådant dem inte kan ge
Det kan dock ta lite tid att inse det. Den insikten kommer ofta efter att man under flera eller många år försökt kräva det man behöver från andra vuxna, till exempel från sin partner eller sina vänner. Ett exempel på behov som är vanligt att försöka få tillfredsställt från andra är sitt egenvärde, det vill säga känslan av att du är värdefull som du är. Självklart behöver vi få bekräftelse av andra, men om din känsla av egenvärde är beroende av andras ständiga bekräftelse blir det som konstgjord andning. Du mår bara bra så länge någon annan ser till att du gör det. Det är inte att ha en stabil grund att leva sitt liv utifrån. Det är att vara beroende på samma sätt som ett litet barn är.

Det finns många fler exempel på behov man kan försöka få andra att tillfredsställa, som att bli förstådd utan att förklara, få saker utan att anstränga sig och slippa ta ansvar vid konflikter eller rent praktiskt i vardagen. Oavsett vilka behov man har är haken att man aldrig kan kräva att andra människor ska ta ansvar för ens välmående. Det är naturligt att även som vuxen behöva andra, och be om saker. Skillnaden mot när man var barn är att man vet att man kan hantera ett nej, och att man kan ta hand om sig själv om man inte får det man ber om.

Ge dig tid att utveckla ett inre föräldraskap
Har man inte lärt sig det som barn är det dessvärre inget som kommer automagiskt. Man behöver medvetet fokusera på att lära sig hur man kan ge sig själv det man behöver, till exempel hur man lyssnar på sig själv kärleksfullt och ickedömande, hur man tröstar sig själv, uppmuntrar sig själv när det är motigt, sätter gränser för sig själv, hittar energi när man behöver ta hand om något praktiskt och så vidare.

När man ska göra det kan vara till stor hjälp att tänka på sig själv som en fin förälder till sitt inre barn. Nedan finns några tips på hur du kan göra för att utveckla ett sådant inre föräldraskap:

• Försök att vara uppmärksam på när du känner av det lilla barnet inom dig. Ofta märker du när det ”vaknar till liv inom dig” genom att du till exempel blir triggad väldigt starkt. Så starkt att det blir svårt för dig att hantera dina känslor eller ta hand om dig själv på ett konstruktivt sätt. För det kan hända att det sitter en liten ledsen figur där inne. Eller en arg. Eller en som känner sig maktlös, förvirrad, nedslagen. Det lilla barnet inom en själv kan ha alla möjliga känslor, och ofta kan de vara ganska starka.
• Om du medvetet iakttar dig själv under en period kommer du troligen kunna märka återkommande teman, mönster som visar vad ditt inre barn är rädd för eller längtar efter.
• Fundera över hur du skulle göra om du mötte ett litet barn som var som ditt inre barn. Ett barn som känner samma känslor och har samma behov som du. Hur skulle du känna inför det? Hur skulle du bemöta det? Antagligen skulle du känna ömhet och vilja ta hand om det på ett fint sätt. Har du egna barn kan du reflektera över hur du vill ta hand om dem och så jämföra med hur du tar hand om dig själv.
• Det är inte säkert att du känner likadant för ditt eget inre barn som för det ”den uppmålade bilden av ett barn” eller ditt eget barn. Det är till och med en risk att du märker att du inte tycker om det och att du ser ned på det, skäller på det eller straffar det, det vill säga dig själv och det inbegriper förstås hela dig. Du är ju inte ”uppdelad” i två delar, utan är en person. Att tänka på ”det lilla barnet” är en tankemetod som hjälper dig att se dina svårigheter.
• Reflektera över vad som skulle hända om du började behandla dig själv som du skulle behandla ett annat barn. Hur skulle det vara om du kände empati och ville värna om dig själv? Ofta dömer vi vår egen sårbarhet hårt. Kanske känner vi skam eller blir arga på oss själva. Det är vanligt, men tyvärr är det ganska nedbrytande att leva med sådana känslor i längden. Att istället vända på steken och behandla sig själv som en kärleksfull förälder kan läka vår inre lilla barn och göra så att vi som vuxna känner oss tryggar och friare att leva våra liv som vi vill, istället för att uppmuntra negativa mönster från barndomen.