Därför blir du triggad av dina barns känslor och beteenden

Att våra barn visar känslor för att kommunicera sina behov till oss är självklart för de flesta. Men att våra reaktioner på deras känslor kan hjälpa oss att lära känna oss själva bättre är det inte lika många som vet. Genom att ha det perspektivet blir det ofta lättare att hantera dina barns reaktioner, och att själv må bättre. 

Från det att barn föds visar de känslor på olika sätt. De flesta av oss har redan när barnen är mycket små känt frustration när barnen skriker. Det gör vi inte för att vi är dumma föräldrar utan för att vi till exempel är trötta eller för att vi inte lyckas förstå vad barnen försöker kommunicera. De flesta föräldrar lär sig ganska snabbt vad olika skrik betyder; hungrig, trött, blöt blöja, behov av närhet och så vidare. 

När barnen blir äldre kan det vara svårare att förstå vad barn uttrycker när de till exempel blir arga eller gråter. Att vara förälder är lite som att vara en ”behovsdetektiv” och hela tiden försöka identifiera vad våra barn försöker kommunicera. Det tar tid att lära sig uttrycka tydligt vad man vill och små barn har inte den förmågan än. Som vuxna vet vi att det inte alltid är så lätt att förklara vad man känner ens för oss, fast vi har ett utvecklat ordförråd och har övat oss i många år. 

Att det ibland tar tid att förstå vad ens barn behöver behöver inte vara negativt gör barnet. Men det kan vara högst frustrerande för en själv. Det kan väcka känslor av att vara ”en dålig förälder” eller så kan det väcka jobbiga känslor mot barnet. Man kan bli irriterar och arg, och bete sig på sätt som man inte är särskilt stolt över.  Det sistnämnda tycker många föräldrar är jobbigt. Men det är helt naturligt att bli frustrerad. 

Att lära sig förstå och hantera känslor är inget som står högt på agendan i samhället, vare sig i förskola, skola eller ute i arbetslivet. Det är något man förväntas kunna bara. Men känslor är komplexa saker, och det behövs mycket träning för att lära sig förstå och hantera sina egna och andras känslor och känslouttryck. En del har fått bra övning genom föräldrar och andra nära relationer under barndomen, medan andra har lämnats ensamma med allt som rör känslor. 

Tillhör man den första gruppen brukar man kunna hantera allt ifrån att ha tålamod med att försöka förstå barnets känslor, till att själv hantera sin egen frustration. Men om man tillhör den andra gruppen kan det vara svårare. Har man som barn inte blivit bemött av viktiga vuxna kan man många olika känslor ha fått en negativ koppling. Och det gäller både när man själv känner de känslorna och när ens barn ger uttryck för dem. Man begriper helt enkelt inte vad som händer vare sig med en själv eller barnet och risken är att man hamnar i en dålig spiral där man reagerar, istället för att bemöta barnet. Den goda nyheten är att alla kan öva upp sin kunskap om känslor och sin förmåga att hantera dem. 

Genom att lära sig mer om olika känslor, och förstå varför vi har de kan man bli mer begriplig för sig själv. Genom att vara uppmärksam på vilka av dina barns känslouttryck som väcker något jobbigt får du ledtrådar om vilka känslor du behöver förstå mer om. Alla känslor har en funktion, så det finns inga ”dåliga” känslor. Här kan du läsa mer om våra olika känslor och dess funktioner. 

Man kan säga att ju mer kunskap om känslor och strategier för att hantera dem desto mer känslomässigt intelligent blir du. Det är en win win för både dig och ditt barn. Det kan vara både svårt och läskigt att börja utforska sitt eget känsloliv men du har mycket att vinna på att göra det. Genom att förändra ditt förhållningssätt till ditt barns känslor är chansen stor att du inte heller bli lika triggad. 

Några tips på hur du kan göra:

• Fundera lite över vad du tycker om att börja använda dina barns känslor som en guide till ditt eget inre. Prata gärna med andra om det och hör hur de tänker. Kanske kan ni hjälpa varandra på traven?
• När ditt barn visar känslor – försök att vara uppmärksam på vad de olika känslouttrycken väcker i dig. 
• ALLA känslor kan väcka jobbiga saker i dig, även glädje. Om du till exempel inte känt dig fri att visa stark glädje som liten kan det kännas provocerande när ditt barn gör det. Det betyder inte alls att du missunnar ditt barn att vara glad, bara att det är något som känns svårt i dig. Det har med dig att göra och har inget med din kärlek till ditt barn att göra.  
• När du identifierat vilka känslor som väcker jobbiga reaktioner i dig kan du fundera över om du har några barndomsupplevelser som gör att det blir begripligt för dig varför. 
• Utifrån det kan du sedan reflektera över om du fortfarande har svårigheter med de känslorna. Du kanske till exempel inte fått visa ilska som liten och det kan innebära att du fortfarande tycker att det är jobbigt om du känner dig arg.
• Försök att vara snäll mot dig själv och jobba med att börja acceptera de känslorna som du upplever som negativa eller svåra. 
• Börja försiktigt öva dig på att få uttrycka de känslorna (konstruktivt) och att acceptera att du är människa precis som alla andra. Du har rätt till alla känslor. 
• Känslor är känsligt för många. Om det blir väldigt svårt för dig att jobba med dina egna känslor kan du söka stöd, hos vänner eller någon professionell. Ibland behöver man lite hjälp på traven för att utvecklas i den riktning man vill.