Hjälp den du bryr dig om att reglera sina känslor och öka tilliten i relationen

Forskning har visat att vårt nervsystem ibland behöver ”koppla upp sig” på en annan människas nervsystem för att vi ska kunna reglera ned rädsla och stress. Det är inte så konstigt om man tänker på att människan är ett flockdjur. Vi har alla en medfödd förmåga att stötta varandra. Tänk om vi alla övade på att använda den mer – hur mycket bättre skulle vi inte kunna må då?

När vi föds är vi helt beroende av att någon tar hand om oss och att vi får anknyta till denna någon. Vi begriper inte världen och vet inte hur vi ska hantera våra känslor. Vi behöver en vuxen som hjälper oss med det. Man brukar säga att föräldrar ska lära sina barn att reglera sina känslor så att de klarar av det själva när de blir vuxna. Och det ligger förstås mycket sanning i det. Genom att som barn bli speglad när man känner olika känslor lär man känna sig själv. Man får ord för sina känslor, och utvecklar en förmåga att kunna reflektera kring dem, förstå vad som händer när de svallar och utveckla sätt att hantera känslor så att man inte skadar sig själv eller andra. Det är förstås en stor fördel för att kunna hantera livet, och relationer med andra, konstruktivt som vuxen. För det är förstås en stor skillnad på att vara barn och vuxen. Som vuxen har du ansvar för dig själv och hur du beter dig och kan inte självklart kräva att någon annan ska ta hand om dig så som ett barn kan.

Men forskning har nu visat sig att vi inte klarar oss helt själva som vuxna heller. Nu, med den ökade kunskapen om hjärnan och nervsystemet, har det visat sig att vi behöver hjälp att reglera nervsystemet, och våra känslor, hela livet. I Vi behöver ibland en annan människas nervsystem att tona in oss på för att klara av att lugna oss. Tur då att forskarna även har hittat att vi alla har en intuitiv neurobiologisk reglerare i oss som vi kan använda i mötet med andra. Man tror att våra hjärnor är lite som mycelet i svampar, det vill säga att vi har som ett nätverk av kontakt mellan våra hjärnor, och att det gör att vi också har en större förmåga att påverka varandra än vi tidigare trott. Den där känsloregleraren är ett bra exempel på det.

Förmågan att hjälpa varandra att reglera oss är medfödd, men i den stressiga värld många av oss lever i ligger den bortglömd och oanvänd bakom vardagens alla krav och måsten. Men om vi stannar upp en liten stund och känner efter och tänker på någon gång som någon gjort något som hjälpte oss att bli lugna, då blir det tydligt hur lätt det kan vara. Ett exempel är om någon mjukt lägger en hand på din arm om du är stressad. Om den personen är lugn och verkligen vill dig väl händer något i dig. All stress kanske inte försvinner, men plötsligt märker du att du automatiskt tar ett djupt andetag som går hela vägen ned i magen, fast du senaste timmen bara ytandats i bröstet. En hand på armen är inte bara en hand, det är en kontakt mellan två hjärnor, där den som är rädd benefit från den andras lugn.

Om vi alla övar oss på att använda den regleraren kan vi på ett medvetet sätt hjälpa varandra att hantera jobbiga känslor, och hitta tillbaka till känslan av lugn och trygghet efter att jobbiga känslor har svallat.

Öva på att reglera ditt eget system

Men hur gör man då för att kunna stötta andra? Jo, genom att medvetet öva på att reglera sitt eget kropps stress-och känslopåslag. Om man kan hitta sitt eget lugn inombords kan man nämligen också använda något som kallas för ”hjärnbron” – vilket betyder ”en meningsfull reglerad kontakt”. Det är en kontakt som syftar till tona in sig på personen du har framför dig, så att den känner att du är med den, även när den personens nervsystem är aktiverat i en rädslo – eller stressreaktion. Då uppstår en känsla av att inte vara ensam. Att man får stöd. Och det är vi förprogrammerade för att må bra av. När vi förstår att vi inte är ensamma slappnar vi av och får en starkare tro på att vi kommer att klara oss/klara den utmaning vi står inför. Att i en relation kunna hjälpa varandra på ett sådant sätt fördjupar kontakten och skapar trygghet.

Eget ansvar viktigt

Sen är det väldigt viktigt att förstå att man inte är ansvarig för någon annans känslor. De känslor man själv känner är man till syvende och sist själv ansvarig för att ta hand om. Ingen kan alltså kräva att du ska hjälpa den att reglera sig och du kan inte hellre kräva att någon ska göra det för dig. Det är snarare en gåva man ger i en relation när man själv har resurser att tona in sig på den andra. I en relation där båda väljer att öva upp förmågan att bidra till reglering, väljer att ge det som en gåva, och dessutom tydligt visa uppskattning när de får den gåvan växer tilliten kraftigt.