Sann och falsk tillit

Tillit är viktig i alla nära relationer. Det är också en av de grundstenar som påverkar hur vi mår med oss själva. Men vad är tillit och finns det sann och falsk tillit? Det ska vi utforska i den här artikeln.

Tillit kan kortfattat beskrivas som ett förtroende till en persons vilja och förmåga att hjälpa eller skydda en och vilja oss väl. Och tillit kan man ha till både andra och sig själv. Vi börjar med den tillit som man behöver ha i sig själv; till sig själv och till världen. Den tilliten kan faktiskt delas upp sann och falsk tillit. 

Det handlar om skillnaden på att förlita sig på att människor i ens liv ska bete sig på ett visst sätt, och istället kunna lita på att man kan bära sig själv i olika situationer. Den första är falsk tillit, och den andra sann.

Falsk tillit är när man

Sann tillit innebär inte att några svåra saker aldrig händer oss. Det den däremot innebär är att vi har en tillit till att vi kan välja hur vi tolkar det som händer oss, känner och det och hanterar det. Tänk följande exempel:

Du mår dåligt och har en träff inbokad med en vän. Träffen är jätteviktig för dig eftersom du har ett behov av att sortera dina tankar och känslor tillsammans med någon. Vännen vet om din situation, men ringer en timme innan för att säga att hen är för trött för att ses men att ni kan ses om två dagar istället. Vad händer med dig då?

1. Du tänker att vännen är en riktig svikare eftersom hen vet hur du mår, och det får dig att känna dig övergiven och ledsen. Dina tankar mal vidare om vilken dålig vän hen är. Att hen borde ha kommit eftersom du nu mår som du gör. Det här gör att nästa gång vännen ringer vill du inte ens längre ses, eller så ses ni men du känner dig lite sluten och tilliten till vännen är inte längre densamma. (falsk tillit)
2. Du känner dig övergiven och blir ledsen eftersom du verkligen hade behövt ses. Men eftersom du vet att du själv i grunden är ansvarig för dina känslor och ditt liv, och att din vän har ett eget liv som också kan vara tufft, tänker du inte vidare på vännen. Istället funderar du på vad du kan göra istället för att få lite reda kring din egen situation. Kanske tar du fram papper och penna och skriver, eller så ringer du en annan vän. (sann tillit)

Oavsett vad som sedan händer blir utgången helt olika. Nyckeln i det är att du har en grundtillit till att du kan ta hand om dig själv när du måste, istället för att hundra procent förlita dig på att någon annan ska se till att du mår bra. Du kan förhålla dig lösningsfokuserat, samtidigt som du tillåter dig att känna dig övergiven en stund om du behöver det.

Jag läste boken ”Sann och falsk tillit” första gången för mer än 20 år sedan. Efter det har jag varit tvungen att läsa den många gånger till, vilket är anledningen till att den är så vältummad. Jag var nämligen inte ännu helt redo för att ta till mig budskapet på djupet än. För det var jag tvungen att ha förmågan att ta ansvar för mitt eget liv och det hade jag inte än. Jag hade inte så höga tankar om mig själv ännu och saknade verktyg att ta hand om mina egna känslor. En massa olika rädslor låg också i vägen, framför allt att medvetet känna och reflektera runt mina egna tankar och känslor.

Jag fastnade i den första tanken och känslan som dök upp. Hade jag varit med om exemplet ovan hade min första tanke varit ”Men vad faan” och den första känslan skulle ha varit besvikelse. Där hade jag stannat och ”loopat”.

Med hjälp av insikten att jag inte kan förlita mig på att andra ser till att jag mår bra, och ett ökat mod att känna mina känslor och att verkligen lyssna på mina tankar, samt reflektera över dem, kunde jag ta ett steg vidare.

Vilken befrielse det var! Plötsligt var jag inte längre beroende av andra beteende för att må bra. Jag kunde släppa på mina orealistiska förväntningar på andra.

Det är ett tungt ok att vara ansvarig för andras mående.